Världens bästa fotocitat måste nog ändå har gjorts av filmkaraktären Yoda från Star Wars. ” You must feel the Force around you. Here, between you...me...the tree...the rock...everywhere!”
Byt ut ordet ”force” mot ”picture” och vi har en vinnare. Hur sedan Yoda gjorde för att greppa runt en digital systemkamera med de händerna kan man undra, men det får bli en annan historia.
Av en ren slump
Morgonljuset vid sjön påminner om något hämtat ur en saga. Svaga toner av rött, nästa orange pressas upp bakom trädlinjen i fjärran och skapar en drömsk spegling i vattenytan.

Vi passerar en eka där botten är uppfläkt som om något oönskat slagit sig igenom trät från sjöns svarta djup och vattenfyllt botten. Vi förundras över den nya grova kedjan som förankrar båten till den kraftiga trädstammen som böjer sig hotfullt ut över sjön och kastar en svart skugga över det spegelblanka vattnet.
Det är lätt att bli stående och bara förundras över morgonens skönhet och tro att det inte kan bli mycket bättre, men den här morgonen är inte som alla andra.
Solen börjar nu klättra allt högre på himlen och sakta försvinner det magiska ljuset. Vi bestämmer oss för att titta till den närliggande fågeldammen där en ensam svan styr över änder, myskankor, duvor och en och annan kråka.
Dammen är som ett litet samhälle där tomtgränserna är en aning otydliga, men alla vet att man bör närma sig svanen med viss försiktighet. Här går störst först och det krävs list och kvickhet då förbipasserande besökare anländer med sina brödpåsar.
Vår väg leder oss fram till en annan damm, högt beläget ovanför Surte. Här ifrån kan vi se Göta älv och ett stycke längre bort banar den gråsvarta asfalten från E6:an sig fram.
ORM! Jo, det är en orm vi har sett. Den ringar sig säkert fram längst med vattenytan mot oss och lämnar ett vågformat mönster efter sig. Vi grämer oss över att den är för långt bort för att det ska bli något bra.
Vi förflyttar oss snabbt längs med stranden och kliver över stenar och rundar björkstammar som hänger ut över den lilla dammen, men det är lönlöst att få någon bra bild på ormen.
Lika hastigt som den dykt upp är den borta och vi känner oss snopna då vi inser att vi sumpat våra chanser. Jag tar en liten promenad längs med stranden och plötsligt får jag se ormen på nytt.
Hjärtat slår några slag extra när jag inser vad den har i munnen. En padda! Jo, jag har sett rätt. Optik byts snabbt ut och en intensiv fotografering påbörjas. Vi är båda tagna av vad vi får se och adrenalinet pumpas upp i kroppen.
Foto: Johnny BuchwaldI vattnet bland grenarna från de intilliggande träden börjar en kamp om liv och död och vi har fått första parkett. Fotograferingen blir svår då Snoken vänder och vrider på sin kropp och drar ner paddan i vattnet för att en stund senare dyka upp med den igen.
Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde och det väcker än idag en del funderingar över om det var så smart egentligen. Men plötsligt sträcker jag mig ner och lyfter upp ormen.
Snoken blir lika förvånad som paddan som klarar sig som genom ett mirakel ur ormens käftar, men förmår sig inte att lämna platsen.
Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde och det väcker än idag en del funderingar över om det var så smart egentligen. Men plötsligt sträcker jag mig ner och lyfter upp ormen.
Snoken blir lika förvånad som paddan som klarar sig som genom ett mirakel ur ormens käftar, men förmår sig inte att lämna platsen.
Det tar minuter innan paddan förmår sig att lämna platsen ner i dammen igen och ormen tänker nog säkert att den inte har sett paddan för sista gången.
Vad snoken beträffar så tycks den inte vara lika nöjd som paddan, men den ställer ändå upp på några bilder innan den försvinner ner i dammens mörka djup igen för att leta upp sitt byte på nytt.

Foto: Johnny BuchwaldVad snoken beträffar så tycks den inte vara lika nöjd som paddan, men den ställer ändå upp på några bilder innan den försvinner ner i dammens mörka djup igen för att leta upp sitt byte på nytt.

Jag heter Johnny Buchwald (http://www.johnnybuchwald.com) och är amatörfotograf och bloggare. Ni har fått läsa om en dag ur mitt liv som berört mig väldigt starkt. Det är en dag som symboliserar vad jag ser som lycka i livet. Tillsammans med min gode vän Daniel Hasselberg fick vi vara med om något fantastiskt.
För mig är det inte i första hand bilderna som är det viktiga, utan upplevelsen. Bilderna ni fått se har absolut en del mer att önska, men vad gör det när äventyr som dessa fyller oss människor. Lyckliga äro vi som valt foto som hobby!
På min blogg kan ni läsa mer om mig och mina fotoäventyr i naturen samt vara med i någon av mina tävlingar, läsa recensioner av fotoböcker och intervjuer av kända Svenska fotografer m.m.
Jag vill också tacka Magnus för att jag fick möjligheten att vara med här och gästblogga och hoppas att ni tyckt om vad ni fått läsa.
/Johnny Buchwald
För mig är det inte i första hand bilderna som är det viktiga, utan upplevelsen. Bilderna ni fått se har absolut en del mer att önska, men vad gör det när äventyr som dessa fyller oss människor. Lyckliga äro vi som valt foto som hobby!
På min blogg kan ni läsa mer om mig och mina fotoäventyr i naturen samt vara med i någon av mina tävlingar, läsa recensioner av fotoböcker och intervjuer av kända Svenska fotografer m.m.
Jag vill också tacka Magnus för att jag fick möjligheten att vara med här och gästblogga och hoppas att ni tyckt om vad ni fått läsa.
/Johnny Buchwald



2 kommentarer:
Trevlig berättelse och roligt med bra, kompletterande bilder. :)
Tack så mycket Kristofer! Tack till Magnus också, för att jag fick vara med!
Skicka en kommentar